denna flow ball den ska vandra från den ena till den andra

Hemmafest hos Jackie igår, jag och Amanda var enligt vad jag kunde se de enda icke-brasilianarna. A-a-awesome!
.
Solen skiner i Dublin för ovanlighetens skull, ska nog bege mig ut strax.
.
Maskinen - Flow Ball

Hoho

Idag när jag kom hem från jobbet väntade en finfin katalog på mig.
En plan börjar ta form, tror jag.
.
(Litt musik också)

Inte bra for blodtrycket

Laser den har artikeln och kanner for att gora varldens storsta facepalm.
.
Ngghhghgngghghghg <--- frustration
.
Ska nog skriva nagot langre pa genusbloggen nar jag far tid.

Sjuttiofem

Det här inlägget, skrivet av Isabella Löwengrip i debatten angående om det kan ses rimligt att vi ska jobba till 75 års ålder, känns tämligen verklighetsfrånvänt. (Och ja, jag vet att jag är några dagar sen angående det här och att mediestormen förmodligen kretsar kring något annat nu (för något är det ju alltid!) men ibland tar det ett tag innan tankemaskineriet börjar rulla.) Personligen har jag inget emot henne (att basha Blondinbella känns väldigt 00-tal), hon verkar vara en driftig och smart tjej eftersom det helt uppenbart går bra för henne, men det som stör mig något så jääävest i den här texten är hennes totala brist på inlevelseförmåga och verklighetsförankring.
.
Visst, du jobbar och tycker det är jättekul. Nu. Du kanske kommer att tycka samma sak om 50 år, kanske inte, men det förändrar inte det faktum att det som funkar för dig inte funkar för alla. Det som gör en person lycklig i själen kan vara rena mardrömmen för en annan.
.
Den krassa sanningen är att alla kan inte vara entreprenörer eller "välja en karriär som känns kul". Nog vore det fins om det vore så, men det finns många yrken som inte är speciellt utvecklande, givande eller allmänt party men som likt förbannat behövs i samhället ändå.
.
Tids nog blir vi nog alla utslitna, oavsett om vi jobbar för att leva eller lever för att jobba, men att vifta bort de som protesterar mot tanken att vi ska vänja oss vid idéen att jobba till 75 med ett "Det är väl bara att byta jobb!" visar på ett bristande klassperspektiv och en stor okunskap om hur arbetsmarknaden fungerar.

Sjuttiofem

Det här inlägget, skrivet av Isabella Löwengrip i debatten angående om det kan ses rimligt att vi ska jobba till 75 års ålder, känns tämligen verklighetsfrånvänt. (Och ja, jag vet att jag är några dagar sen angående det här och att mediestormen förmodligen kretsar kring något annat nu (för något är det ju alltid!) men ibland tar det ett tag innan tankemaskineriet börjar rulla.) Personligen har jag inget emot henne (att basha Blondinbella känns väldigt 00-tal), hon verkar vara en driftig och smart tjej eftersom det helt uppenbart går bra för henne, men det som stör mig något så jääävest i den här texten är hennes totala brist på inlevelseförmåga och verklighetsförankring.
.
Visst, du jobbar och tycker det är jättekul. Nu. Du kanske kommer att tycka samma sak om 50 år, kanske inte, men det förändrar inte det faktum att det som funkar för dig inte funkar för alla. Det som gör en person lycklig i själen kan vara rena mardrömmen för en annan.
.
Den krassa sanningen är att alla kan inte vara entreprenörer eller "välja en karriär som känns kul". Nog vore det fins om det vore så, men det finns många yrken som inte är speciellt utvecklande, givande eller allmänt party men som likt förbannat behövs i samhället ändå.
.
Tids nog blir vi nog alla utslitna, oavsett om vi jobbar för att leva eller lever för att jobba, men att vifta bort de som protesterar mot tanken att vi ska vänja oss vid idéen att jobba till 75 med ett "Det är väl bara att byta jobb!" visar på ett bristande klassperspektiv och en stor okunskap om hur arbetsmarknaden fungerar.

Beautiful Life

Vet inte vad jag ska skriva här just nu. Hej, jag lever och mår bra i Dublin. Finfint ställe. Allt är fortfarande nytt och viljan att få veta vad som finns bakom varje nytt hörn närvarande. Drack mitt livs första Cosmo igår på grund av ett misstag, klockrent exempel på när fel blir väldigt rätt (Amanda sa "two Carlsberg" men bartendern hörde annorlunda). Snart har halva februari gått, herrejävlar. Imorgon har jag varit här i en månad.

Idag är en riktig söndag, varvar grönt te med apelsin/mango-juice och sitter i sängen. Tvättar litegrann.
Det var väl typ det.
Börjar upptäcka glädjen med minimal techno också. Vissa skulle säga att det går utför, somliga att det bara går högre.

For What It's Worth

The four letter word is out of my head
Come on around get back in my bed
Keep making me feel alright

there's more to life than books you know, but not much more

Har hander det inte myche alls. Ska nog bli andring pa det dock.

RSS 2.0