Labecula

Det känns verkligen som att jag valde rätt dag att skriva det här blogginlägget, för idag har jag tämligen (för första gången i mitt liv) ätit Thanksgivingmiddag! Karin har ju en liten amerikan boendes i sin korridor, så han fick agera som ledsagare in i denna för oss svenskar obekanta tradition.

Det serverades kalkon (självklart), potatismos (inte någon jävla pulverskit utan riktigt, cred till Karin för detta), fyllning (bröd och selleri och massa gojs som blandades ihop i en hink, det såg lite lustigt ut), bröd (som jag köpte, hoho *är nöjd över att kunna bidra med något*) och viktigast av allt: gravy. Anyways, gott var det och mätt blev jag.

Till efterrätt serverades äppelpaj (om vi hade varit petigare med traditioner hade det varit pumpapaj, men eftersom den jourhavande amerikanen inte tycker om det så blev det inte så) och hemgjord varm cider. Gottigottigott. Naturligtvis följde vi upp det hela med lite te (japansk sencha från Tyskland, multikulturellt så det förslår), och sedan kollade vi på Battle Royale vilket egentligen inte är matrelaterat men WHATEVER.

På det hela taget kan jag säga att det LÄTT var min bästa Thanksgiving hittils, visserligen är det hittils min enda men det betyder inte att jag inte menar vad jag säger. Hoho.

(Och JA, jag åt även annat idag förutom den middagen men inget som är värt att nämnas i jämförelse.)

Jag har aldrig varit en stor konsument av skor. Det finns många skäl därtill:
1. Skor är dyra
2. Jag har hittintils varit både för fattig och snål för att känna att jag vill lägga massa pengar på något som jag egentligen kan klara mig utan.
3. Mina fötter är små horor som inte nöjer sig med vad fan som helst.

Men damer och herrar, idag har jag blivit en stolt ägare av ett par av dessa skönheter. Jag försöker rättfärdiga mitt köp med skäl såsom att jag behöver dem, jag kan se det som en tidig julklapp till mig själv och jag har faktiskt letat efter något liknande länge men egentligen finns det bara ett skäl. Jag ville ha dem. Jag. Ville. Ha. Dem.

Som den (stundtals kanske möjligen i vissa situationer) visa kvinnan Ebba von Sydow tros ha sagt:

"Blir man kär så ska man slå till!"

Mina föräldrar är fina människor. Min uppväxt har varit allt annat än svår, om möjligt så har jag fått lite väl mycket sopat framför mig men som tur var tycks det ha blivit folk av mig ändå (än så länge har jag inte blivit uppringd av Ung & Bortskämd i alla fall).

Mamma är snart 51 år gammal och jobbar som förskollärare (INTE dagisfröken, har hon poängterat mycket noga). Hon har en del lustiga egenheter för sig, som att hon inte tål att se locket till smörbyttan ligga på bordet (istället gömmer hon det på diverse olika ställen), gillar E-Type (på riktigt), inte tycker om att bada (jag misstänker rabies), kan bli helt oresonligt arg för petitesser (ytterligare skäl till att misstänka rabies) och blir läskigt engagerad när hon tittar på sport. Men som tur är så är dessa små galenskaper tämligen obetydliga om man ser till den stora bilden. Hon är en bra lyssnare, en intelligent individ, ett superbt bollplank, en stadig punkt. Och jag vet att oavsett vad som händer kan jag alltid räkna med henne.

Pappa fyller faktiskt 53 imorgon (vilket i skrivande stund är om tolv minuter). Han är någon slags miljö- och kvalitetshandläggare på ett företag som sysslar med järnvägsbyggen. Typ. I övrigt är han mycket teknikintresserad, han äger bland annat ett antal radiostyrda leksaker i form av bilar, båtar och flygplan som han gillar att pyssla med. En stereoanläggning har han också, som han petar på i det oändliga i strävan efter Det Perfekta Ljudet. Vissa kanske tycker att detta låter som en meningslös sysselsättning att lägga tid och pengar på, but I beg to disagree. Jag har nog ärvt en hel del av pappas nörderi på den fronten, även om det främst gäller bläddrandet i skivbackar än så länge (jag har inte riktigt ekonomin för att ge mig in på de tunga grejerna än). Pappa är en speciell filur som liksom gör som han tycker ganska obrytt om vad andra i sin tur tycker om det, ett personlighetsdrag som kan vara charmigt likväl som frustrerande.

Jag kan vara helt utlett irriterad på båda mina föräldrar ibland, men när det kommer till kritan gillar jag dem faktiskt. Inte bara för att vi är familj och jag måste, utan helt ärligt är de rätt sköna personer. Jag vill inte bli precis som dem, men jag är helt okej med att likna dem på många sätt. Och det gör jag, på gott och ont.

MEN HERREGUD VILKA JÄVLA BÄNGBULOR.

ARGH.

Jag gick på dagis och var väl följaktligen ca 5-6 år gammal. Han hette Niklas och var vad jag kan minnas ett år äldre än mig, men jag är lite sisådär på detaljerna. Jag kommer egentligen inte ihåg speciellt mycket av honom, förutom att vi en gång lekte någon slags lek som innefattade att jag skulle räddas upp på en stor gummimadrass från något (kan ha varit ett sjunkande skepp eller lava) och att jag i den leken hette Ulrika för det tyckte jag var ett fint namn.

Han räddade mig upp på madrassen, men så mycket mer spännande än så blev det inte. Sedan flyttade han iväg till en annan stad, någonstans i södra Sverige vad jag kan minnas.

Ja, vad finns det att säga om mig?

Jag bor i Umeå och pluggar Makt & Kön A, mest av en slump i och med att det var en av kurserna som det fanns restplatser på när jag fick idén att jag skulle flytta upp hit. Ursprungligen är jag från Sundsvall, vilket är ungefär lika ospännande som det låter. (Sundsvall är väl egentligen inte än sämre stad än någon annan, men den är definitivt inte bättre heller. Sedan är det väl så att om du är född och uppväxt på ett ställe så blir du ganska less efter sisådär en arton, nitton år.)

Jag är inte vegan, även fast jag pluggar genusvetenskap, bor i kollektiv och ibland pratar om sojaprodukter. Överhuvudtaget känner jag mig lite skeptisk till att sätta etiketter på folk, även om jag själv tyvärr gör det allt för ofta. Det är därför som queerteori är så fantastiskt fint. Jag dricker väldigt mycket te, helst ur stora färgglada koppar. (Om jag och min vän Karin skulle bli lesbiska och bo tillsammans skulle vi ha ett stort skåp med teer i fina burkar och mismatchade koppar. Som det ser ut nu är vi tyvärr alldeles för straighta båda två, men det finns ju inget som står ivägen för att jag förverkligar drömmen om skåpet ändå.)

Jag har en talang för att trassla till saker och tänka för mycket. Annars är jag nog rätt trevlig om jag får säga det själv (och det får jag för det är MIN BLOGG, hah!). Jag har spelat teater regelbundet sedan jag var 11, men nu gör jag det inte och jag tror att abstinensen manifesterar sig som någon sorts allmän galenskap. Tidsbrist (jag pluggar på heltid och jobbar även med att ringa folk och ställa frågor) gör att jag inte kan engagera mig så mycket som jag skulle vilja i diverse aktiviteter, men jag försöker att vara en duktig VSF-medlem som kommer på möten och dylikt.

Just nu händer det väldigt mycket. Hela tiden. Det känns som att min snart tre månader långa vistelse i Umeå har varit ett enda händande. Mestadels på ett bra sätt, men man blir lite yr. Det är inte lätt när det är svårt (och det är roligt för att det är sant).

Egentligen hatar jag presentationer och ångesten de medför, men den här får duga.

Eftersom jag inte kan komma på något själv. Men anyways, det pågår tydligen någon slags blogghappening där några bloggare betar av en lista på olika ämnen som de alla ska blogga om simultant. Typ. Nu har ju inte jag hängt med riktigt, men det känns som en kul grej. So here we go!

Familjen var svettigt värre, så här i efterhand känns det som att duschen tidigare idag nog mest var ett slöseri på vatten (men det är alltid lätt att vara efterklok). Nu luktar jag som en härlig blandning av rök, svett och andra människors parfym. Jag har även ölfläckade glasögon. Mysigt!
Men spelningen var i varje fall sjukt nice. Dock kan jag konstatera att jag egentligen hatar att gå på spelningar på krogen. När jag är på konsert vill jag lyssna, titta men framför allt dansa. Dansa! Inte knuffas, trampa i krossat glas och bli tagen om midjan av främmande (oattraktiva) män. Tack. Jag påminns lite osökt om en rätt gammal QC-stripp. Men förutom dessa små petitesser i sammanhanget var aftonens musikarragemang synnerligen njutbart, må jag säga.

Gårdagskvällen var ju också en kväll, som tillbringades på Skogis (ett ställe som faktiskt funkar lika för pub/krog som för söndagsfika, tro't eller ej). Igår var det internationell pubkväll, och jag firade min inlämnade tenta. Ölen var billig, svenska profaniteter utväxlades, danser dansades. Vissa försvann plötsligt, däribland även jag (dock inte för mig själv, jag visste ju var jag hade mig hela tiden).

Inlämnad!

Nu har jag fem skrivna sidor och jag har fått med alla referenser. Det enda som återstår är alltså att knyta ihop säcken på ett lämpligt vis med någon slags sammanfattning där jag kan slänga in lite egna åsikter och reflektioner. Låter inte alltför omöjligt...

Nu har jag skrivit 4½ sida och har hittils fått med fem referenser. Så nu ska jag skriva in den sjätte (och sista, happy day!) referensen och en söt liten sammanfattning, sen är det klart och betalt så att säga...

Nu har jag fyra skrivna sidor. Att komma upp i minimigränsen ser inte ut att bli ett problem, hamnar nog närmare maxgränsen i så fall. Har avverkat familjen och arbetet, nu ska det skrivas om välfärdsstaten!

Har en och en halv sida kvar att akriva på tentis. Om jag stiger upp klockan 7 kan jag räkna med att börja klockan 8, vilket ger mig totalt 8 timmar (minus pauser för toa och mat). Det borde gå finemang.

Jag har kommit fram till att det är bra att jag har ett jobb. Inte bara för att jag får in lite extra kosing (vilket är en tillräckligt god anledning i sig självt) men också för att jag är som mest effektiv under en viss tidspress. I och med att jag ofta jobbar på kvällen vet jag att jag inte kan plugga då, vilket gör att jag tvingas att ta tillvara på tiden bättre.

Imorgon (när tentajäveln är inlämnad) väntar helgen. Nog för att jag tycker att vi kunde ha fått helgen på oss för att skriva (förstår inte riktigt poängen med att den ska vara inne kl 16.00 imorgon, den kommer ju bara sitta i lärarens inbox och göra ingenting tills på måndag) men det känns ändå skönt att jag slipper ha den hängande som ett lågtryck över mig hela helgen. Nej, imorgon kväll blir det troligen internationell pub på Skogis, kan bli nice, och på lördag är det Familjen på Corona, GALET pepp!

Nu har jag skrivit nästan fyra sidor på hemtentan (fem är minimum, sex är max). Känner mig inte lika dödsstressad längre. Någonstans där i slutet av tunnel skymtar ett ljus fram.

Alla facebookar om snön, och en vill ju inte vara som alla andra, så jag bloggar istället.

Det här är tredje snöfallet, men det första som jag känner mig okej med. Det är mitten av november nu, det får snöa, det är okej.

Det var väl det jag ville säga om det.

Nu slutar jag upp med att ta så allvarligt på saker och ting. Vem orkar, liksom?

Att jag tänker alldeles för mycket är väl knappast något nytt, men från och med idag så slutar jag med det. Orka grotta ner sig i negativa tankar, det leder bara till onda cirklar och inget bra kommer ur det, någonsin. Från och med idag är det slut med det. Om livet ger mig citroner tänker jag fanimig göra saft av dem. Något annat jag måste göra är att sluta upp med att ta allt så jävla personligt. Jag ska sluta upp med att låta andra människors uppfattning om mig påverka min självkänsla.

Från och med idag ska jag:

1. Ta det med en klackspark
2. Inte tänka bakåt utan framåt
3. Inte ta det personligt

Kung.

Varför har jag inte lyssnat mer på Coldplay? För att det finns mer bra musik än vad jag har tid för, that's why.

Och under avdelningen Too Much Information kan vi läsa att min mage beter sig märkligt idag. (Bilda klubb?). Det är åtta minusgrader ute (typ skitkallt alltså) men likt förbannat ska jag cykla iväg till Universitetet för lite SRS BSNS. Eller SRS TLKS i alla fall. Schpännande värre, ehehehehe.

Saker jag ätit idag:
(Kronologisk ordning)

Fil med müsli
En lussebulle
En bit kladdkaka
Shitloads av pannkakor/plättar
En till bit kladdkaka
En till lussebulle

Hälsosamt? Nej.
Gott? Ja.

Umeå har producerat en del minnesvärda quotes (där inget annat anges kan en räkna med att det var Karin som sa det).

"Ja, men inte på giganter!"
Jessica tycker inte att gravida kvinnor och randiga tröjor är en vinnande kombination.

"Man kanske kan stanna uppe så länge att man övervinner baksmällan?"
Drunken logic, don't we love it?

Jag: Det är så jävla mycket irländare!
Karin: Ja, var kommer dom ifrån?
Jag: ... Irland?

"Jag vill ligga med mina ögonbryn!"
De hade tydligen uppfört sig bra och förtjänande därmed någon slags belöning. Note to self: Uppför dig bra i närheten av Karin.

"Det här är inte en ergonomisk ätarställning."
Det var det inte.

Senaste tillskottet, även min favorit hittils:
"Jag ramlar inte, jag dööör!"

IAMX - Nature Of Inviting

Baka baka liten kladdkaka. Tycker bestämt att man kan unna sig sådant, det är ju trots allt inte varje dag som det är lördag. (Eller fredag, måndag, tisdag, onsdag etc. för den delen. Den här logiken är med andra ord FANTASTISK.)

Gårdagskvällen var lite jobbig bitvis men mestadels trevlig. Kul korridorsfest i Nydala (älskar den lilla irländskan), följd av den obligatoriska te-efterfesten i korridoren mittemot Karins. Kvällen gjordes spännande av en märklig fransmän som bara dök upp och tyckte att det var en bra idé att få sova över där. Han var enträgen, vi trodde att vi hade blivit av med honom men han kom tillbaka (som en liten gummiboll). Till sist försvann han dock och jag gick till sängs med min lesbiska skogshuggerska/babydaddy.

Jag är sötsugen, jag måste jojka!

Livet är lite som en trisslott ibland, plötsligt händer det! (Eller, är det kanske egentligen trisslotten som är som livet? Tål att tänkas på.) Jag satte mig ned och kollade igenom kurslitteraturen för att försöka hitta något att skriva om. Hitills har det stått still i huvudet på den fronten, men nu helt plötsligt så hände det! Som en blixt från klar himmel så insåg jag mitt tema.

The lord works in mysterious ways.

Idag ska jag iväg och fika (ovanligt,va?) med Karin och Tara. Sedan blir det jobbäh, och efter det iväg på korridorsfest hos min favorit-irländska.

Och här sitter jag och trivs!

Har typ claimat fotöljen i vardagsrummet för tillfället (vi har ingen TV, så det är inte som att någon har något emot det) och sitter här i stora mysiga kläder med en kopp yogi-te. Gött, liksom.



Juste, vi har snö igen också. (Nu är det November så det känns rätt ok.) Lite glögg skulle sitta rätt fint, jag kanske ska försöka få med mig mina flatmates på att dra ihop en glöggkväll någon gång framöver, tror att de skulle gilla den idén

Just Jack - Snowflakes [Cured by Temple of Jay Mix]

Gårdagen bjöd på överraskningar.

Jag möttes upp med min basgrupp på skolan för att diskutera vår text, en av tjejerna i gruppen jobbar jag även med och av henne fick jag reda på att det vankades en tämligen spontan firmafest redan samma kväll. Vi är båda lite betänksamma över det hela i och med att vi har seminarium kl 9 dagen efter, men bestämmer oss för att vi ska gå dit, om än bara för en timme eller två.

Efter grupparbetandet bussar jag och Karin iväg för att köpa madrasser och annat. Vi åkte bussen för långt och fick därför åka genom hela Ersboda. Det är inte ett vackert ställe. Men madrasser blev det till slut, min är dock kvar hos Karin och jag funderar på hur jag ska få hem den på ett någorlunda smidigt sätt.

Därefter mötte vi upp Tara som kom upp från Sundsvall för att hälsa på Karin, vi käkade middag, drack te och hade det mysigt. Firmafesten visade sig äga rum på samma gata som Karin bor på, så jag hängde liksom kvar där tills det var dags, så att säga. Jag hade helt ärligt inte höga förväntningar alls (snarare tänkte jag att "okej, jag får se hur länge jag står ut") men jag hade faktiskt en riktigt trevlig kväll. Stannade mycket längre än vad jag kanske borde ha gjort, men hade jag gått tidigare hade jag nog ångrat mig.

Återupptäcker Just Jack. Gillar't.

Idag har jag läst och läst och läst om välfärdsstater ur ett genusperspektiv. Sedan har jag även hunnit med att langa laddare, bli sjukt irriterad (and rightfully so), gå på politiskt möte, fika vegansk kladdkaka, sjunga julsånger (helt normalt såhär i början av November) och titta på TV-serier (närmare bestämt I Anneli och True Blood, båda är sjukt awesome).