Labecula

"Om objektivitet definieras som intersubjektiv enighet vittnar frånvaron av intersubjektivt samförstånd om att objektivitet är ett ganska subjektivt begrepp."

Den här meningen blir bara mer fantastisk för varje gång jag läser den.

James Blake - Limit To Your Love

Den residerande franske musikgurun introducerade James Blake inför mina öron igår. De gillade det de hörde.

I övrigt var gårdagskvällen kanske inte den bästa någonsin, men långt ifrån den sämsta. Först käkade jag middag och prövade jelloshots med en av mina flatmates och hennes kompisat, det var trevligt. (Vi har fortfarande ingen klarthet i vad som är den korrekta förtäringsmetoden, men vi körde mestadels på sked.) Sedan cyklade jag iväg till Michelle för att förfesta inför irländarnas fest, det var dock roligare att hänga hos Michelle än vad korridorsfesten var, och när alla drog därifrån för att gå ut runt tolvtiden så gick vi tillbaka till Michelle och åt skräpmat. När värdinnan ville sova cyklade jag hem igen, och fann till min förvåning (och glädje) att festen fortfarande var igång här hemma. "Kanon," tänkte jag, "då kan jag ta mig en kopp te utan att störa någon som sover."

En kopp te blev det. Sedan kom en Gås. Han tog också en kopp te och presenterade ett intressant scenario om vad som kunde tänkas hända om potatis helt plötsligt blev belagt med 20-årsgräns. Bara för att staten ville trolla, ungefär.

Nu ska jag snart iväg till IKSU för ett pass som heter "Mjuk yoga". Återstår att se exakt hur detta ser ut, men jag tyckte att det lät som något lagom ambitiöst för söndags-Linn.

Lite Sleigh Bells såhär på morgonen/eftermiddagen (beroende på hur man ser på världen, livet och vilken tid som är lämplig att stiga upp på en lördagsmorgon) sätter tonen fint för dagen.

Gårdagen på Skogis levde väl upp till sina förväntningar, kan man säga. Red Stripe för 20 spänn var farligt...

En av mina flatmates fyller år idag och ska ha jelloshots-fest här. Vi är dock båda två ungefär lika konfunderande över hur man egentligen dricker/äter (?!) jelloshots. Ska man göra som med en vanlig shot, fast att det är en geléklump som glider ner i halsen (usch vilken obehaglig mening det där blev) eller ska man kanske äta den med sked? Stor förvirring råder, men vi litar på att det hela kommer att uppenbara sig för oss. Trial and error är ju inte en sämre metod än någon annan.

Efter jelloshotsen får jag se vad det blir. Irländsk fest på Fysikgränd mayhaps, men inget är slaget i sten. Livet är fullt (pun unintended) av möjligheter!

Nu är jag inte tentaoskuld längre! Det kändes helt okej faktiskt, så om jag inte har missförstått något grovt så borde det ha gått bra. Salen vi satt och skrev i var typ den största någonsin, fylld med små bord och stolar. Riktigt så att man kände sig liten, nästan så att jag misstänker att det var med flit. Men såvida det här inte gick kapitalt åt helvete måste jag konstatera att salstenta är en trevlig examinationsform.

oedipal kris, immanens, gynocentrism, dikotomi, essentialism, performativitet, queert läckage

Jag gillar ord.

Snart blir det jobbijobbi, och ikväll är det internationell pub på Skogis.

Navid Modiri - Med Socker På

Har gått över till den mörka sidan och skaffat IKSU-medlemsskap, trots mitt tidigare ivriga motstånd.
Men vad kan jag säga? De har yoga. Jag behöver träna. 1+1=2 liksom.

Bokrea! Jag har köpt fem böcker... alla var inte ens på rea. Men det sket jag i, för jag ville ha dem! //Linn, rebellen.

Böcker jag köpte:

- Touching from a distance av Deborah Curtis, biografi över Joy Divison-sångaren Ian Curtis
- Scar Tissue av Anthony Kiedis med Larry Stoman, sångaren i Red Hot Chili Peppers självbiografi (Här kan den observante läsaren ana ett visst tema...)
- Pressa läpparna här av Agneta Klingspor, henne har jag stött på en del i samband med A-kursen så det ska bli spännande att läsa (och boken kostade bara 30 kr dessutom)
- Den amerikanska mardrömmen av Susan Faludi, handlar om hur terrorattackarna den 11 september användes i syfte att befästa traditionella könsroller
- Stalins Kossor av Sofi Oksanen, hennes debutroman

Kort sagt, jag har det jag läser för ett tag.

Känner dock även vissa cravings efter fantasy och sf-fronten, på vilken bokrean (föga förvånande) visade sig vara en stor besvikelse. På önskelistan står bland annat The Dragons of Babel av Michael Swanwick och Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij. Är lite sugen på att dra iväg en beställning till SF-bokhandeln, men vi får väl se. Det kan ju vara en fördel att ha pengar till mat och hyra också, har jag hört. Men vem behöver en välfylld mage när man kan ha en välfylld bokhylla?

Att råka snubbla in på Spotify och upptäckta att det fanns en ny skiva med Navid Modiri & Gudarna där, det är lycka det.

vi bara dör ju så jävla mycket hela tiden

Navid Modiri & Gudarna - Snart Dör Bob Dylan

Samma himmel över Chile
(Varje öga har sin egen)
Varje steg sin egen väg

Emil Jensen - Hur lyckliga kan vi bli

Ännu en helg har passerat. Fredagen tillbringades med att agera moraliskt stöd för Tilly som skulle tatuera sig. Har ännu inte lagt över bilderna till datorn, orkar ej. Men den är fin!

VAD VILL DU
MEN KOM DÅ

Nämnde tatuerandet i förbigående när jag pratade med mor på telefon tidigare ikväll. Hennes reaktion lät något i stil med: "Men DU ska väl inte tatuera dig Linn? Du är smartare än så. Det är inge bra." Hmmmmmm. Nåja. Tror inte att hon kommer förskjuta mig när det väl händer (märk väl: NÄR), det är hon för snäll och bra för.

I övrigt var helgen full av nykterfestande (pun unintended). Fredag kväll var det Corona, vilket egentligen är en Mindre Bra Idé i vilket tillstånd som helst, och kanske särskilt nykter, men eftersom jag besatt den fantastiska egenskapen som kallas "rätt inställning" så var det kul ändå. Igår kväll var det fest hemma hos Micke i hans märkliga källarlägenhet, spontant så det förslår! Och så blev jag och Karinen invalda i styrelsen för VSF också (vilket jag känner är början på vår färd mot world dominance, am I right???).

Det är ju nästan pinsamt hur jobbigt det är när facebook inte fungerar som det ska...

Ikväll bjöds det på middag hemma hos Krista. Hon var en mycket bra värd och kock, särskilt moussakan var gudomlig. Efter mat, te och kaka gick vi lös med vattenfärg på en banderoll. Jag målade ett spöke.

Sedan är det lite för kallt för att vara riktigt kul att cykla hem från Mariehem. Men hellre det än att det är massa ny snö, nu går det i alla fall så pass snabbt att man inte hinner frysa näsan av sig. Längtar dock till varmare dagar och platser.

Skulle försöka köpa jeans idag. Det gick inget vidare. Världen vill mig illa. Efter att ha prövat typ tolv par och känt mig mer som en elefant för vartenda ett så gav jag upp och köpte en kjol istället. En sådan där enkel svart bara, som man kan ha till typ en T-shirt eller någonting. Den var fin och snäll och fick mig inte att känna mig som en flodhäst.

Idag är det alla hjärtans dag också. Fast sånt där trooor jag inte pååå. Hihi.
Det är andra året i rad som jag är singel den 14:e februari. Jag insåg för ett tag sedan att jag nu har varit singel längre än mitt längsta förhållande varade. Ganska mycket längre också (sedan oktober, typ). Och ärligt talat känns det mestadels skönt. Visst, det är klart som fan att jag saknar det där med att "ha någon" lite diffust, men mest känner jag mig tillfreds ändå. Till och med på denna av singlar världen om ack så bespottade "högtidsdag" (eller kommersiella jippo, beroende på hur man ser det) känner jag mig inte nämnvärt bekommen.

Vilket ju är trevligt, för jag skulle ju inte vilja vara en sådan där bitter person (Ellereeeh.....???)

När man har öppnat och stängt en chattruta tre gånger utan att skriva någonting är man officiellt patetisk.

Mubarak har precis avgått. Bra grej!!! Det ska bli spännande att se vad som händer nu, men jag hoppas verkligen att de får till en fungerande demokrati.

Och snart äre FeZt. Hihi! Får se om jag överlever detta, det är en korridorsfest (inte överdrivet stort utrymme alltså) och hittils är deltagarantalet uppe på 114 personer, ej inräknat de som "kanske" kommer. Sedan får vi väl se hur många som har sagt att de kommer som inte gör det, och hur många som inte sagt att de kommer som gör det ändå... men folk lär det bli!

Idag...

... är det 80 dagar kvar tills jag fyller 20. Mindre än tre månader alltså. Känns helt sjukt. Men kul! Någon åldersnoja känner jag inte av än så länge i alla fall, ska mest bli skönt att faktiskt vara tillräckligt gammal för att gå på systemet själv.

... har jag varit och hört Lars Ohly tala på Folkets Hus i Umeå. Han pratade om dagens politiska läge med fokus på arbetsmarknad, skola, vård, miljö, bostadsmarknad och rasism, samt om Vänsterns reformprogram och uppdrag som opposition. Naturligtvis var det hela bitvis deprimerande eftersom vi just nu lever i ett samhälle där marknadens vinstintresse sätts framför folkets behov, men det var även inspirerande att höra honom tala om hur vi tillsammans kan bidra till att skapa en politik som präglas av jämlikhet, solidaritet och trygghet. Ohly är faktiskt en av de få politiker som jag känner något sorts förtroende för (brukade känna detsamma inför Eriksson och Wetterstrand, men nu vettefan), och han är en mycket duktig talare dessutom, så det var ett sant nöje att få lyssna på honom.

... ska jag gå och lägga mig tidigt (alltså typ nu) för att jag ska till Sundsvall imorgon! Det finns tydligen eventuella planer på att starta upp en VSF-lokalförening där, så Bore från VSF och Jonas Sjöstedt från Vänsterpartiet ska ner och hålla ett infomöte på MIUN. Jag ska typ följa med som maskot för att jag är från trakten, så att säga (alltid bra att ha en inföding med sig som kan terrängen och talar språket).

GOD NATTISSSS

Oh snap, Way Out West har bokat Pulp och Ariel Pink's Haunted Graffiti. Inget av dem är väl band som jag har lyssnat överdirvit mycket på, men Pulp är ju klassiska och Ariel Pink's senaste platta var med på Jeph Jacques lista över de tio bästa albumen 2010, så det låter ju helt klart lovande...

För övrigt tycker jag att det vore väldigt fint om någon svensk festival bokade Arcade Fire och Arctic Monkeys, båda är redan inbokade på diverse festivaler runtom i Europa så det borde väl inte vara så svårt!?! Gärna att Way Out West gör det också, tack hej puss.

Sedan är jag lite nyfiken på vad Peace & Love håller på med. De har inte kommit med några riktiga megabokningar hittils, så antingen sitter de på något stort eller så håller de på att tappa stilen. Vilket återstår att se... Vore dock nice om de fick några bra bokningar så jag kunde dra dit i sommar, tydligen ska ju P&L vara GREJEN men i och med att jag har lyckats missa det samtliga år hittils så är jag inte i någon position att bedöma sanningshalten i det påståendet.

Bara en och en halv timme kvar, yeah!

Har haft en  E F F E K T I V  dag. Försov mig imorse, det var lite jobbigt att vakna kvart över nio när jag skulle vara i stan till tio. Men jag hann! Grupparbetandet gick strålande, nu ska jag bara maila in skiten när jag kommer hem så är det klart och betalt.

(Jag fick ringa en som heter som en Cornelis-låt. Hihiii.)

I mars 2008 gjorde jag ett political compass-test. Då såg det ut såhär:


Ganska mycket till vänster, och definitivt mer åt det liberala än det auktoritära hållet.
Idag gjorde jag om samma test igen, och då såg det ut såhär:


Jag höll nästan på att börja skratta när jag såg resultatet. Helt uppenbart har jag under de senaste tre åren rört mig allt mer åt vänster och mot liberala värderingar, och det har jag väl själv varit medveten om också, men den där grafen ser ju nästan löjlig ut. Sedan kanske man ska ta testet med en nypa salt, för även om jag ser mig själv som väldigt vänsterorienterad tror jag knappast att mina värderingar är så långt vänsterut som det är möjligt att komma.

Fråga: Kan Gayle Rubin-texten vara liiite längre? (Svar: NEIN.)
Tur att den är intressant i alla fall, annars hade jag nog avlidit. Men det funkar, bara man pausar med lite Sleigh Bells och bloggibloggi då och dåååeee.

Tio minuter till helg. (Barbara Streisand ger mig allergiutslag.)
Snart blir det förFEKKE i New Valley Height. Sedan ausgang till NH.

Hihi.

Lite sen uppdatering om helgen, men det får jag väl leva med.

Som förväntat var den fantastisch, superhjältefesten i fredags var meget rooolig (varm och kall i mitt piltre). Roligt var även att jag fick promenadsällskap hem till Tomtebo (ofta det händer likZom, det är fan aslångt). Riktigt gentlemannamässigt beteende på min ära! Om detta är representativt för det brittiska öriket tror jag att jag emigrerar på en gång.

På lördagen var det Flux Pavilion på Scharinska, crazyvarmt och crazymycket crazydansande folk. Fick göra minityskdansen med armbågarna invikta för annat gick knappt, men det var FETT. Borde hänga där mera, så sjukt mer värt än andra ickestudentpubar som jag inte behöver nämna vid namn (fast jag menar Corona. Skitställe.).

Söndagen påbörjades med sedvanligt Skogisfika. Jag prövade deras äppelkaka för första gången och jag tror att jag såg ljuset. Vi smög en massa för att skriva ett kort till Erik som skulle åka, det gick så långt att Matt fick distrahera honom på det bästa sätt han kan (vet ni inte hur kan ni jobba med fantasin bäst ni vill). Sedan bar det av till Michelles för lite Irish stew, gottigotti. Kollade handboll och drack te. Sedan Mariehem, allmänt häng, french toast, vattenpipa osv.

Sedan kom den jobbiga biten, hejdå-biten. Hela dagen gick bra förutom tills dess. Men det känns skönt att det inte är ett hejdå på obestämd framtid, utan att han faktiskt kommer och hälsar på om tre månader (och att jag förhoppningsvis kan dra en repa förbi Deutschland i sommar).

Det är alltid synd när folk måste lämna. Men det har i alla fall varit några sjukt trevliga månader, och det är inte slut än.



(Han pussade mig på kinden men kameran missade det. Inget märkvärdigare än så, haha.)