Labecula

Har haft en synnerligen trevlig dag som började med fika med Karin, vilket senare blev en fika med Karin, Dag och Robin (eftersom de två liksom trillade in där vi satt) där Robin senare avvek och Jonathan tillkom. Skönheten och förbannelsen med Sundsvall i ett nötskal, är du i stan så är det inte en fråga om du kommer träffa någon du känner, utan när. Just idag var en dag då det var en bra sak. En dag med Dag är en bra dag! (höhöhö) Kan tala om att Dag-skämten flödade, dock inte från mig utan från Karin vilket är förvånande med tanke på att hon är den av oss som har humor.

Imorgon reser jag iväg till Borlänge för att besöka en liten musikfestival (kommer nog bara var jag och kanske 30 000 andra där, en relativt anspråkslös tillställning alltså) vid namn Peace & Love. Ska bli kult, så att säg!

Timbuktu - Allt grönt

Timbuktu har väl alltid varit en bra rappare (och backad av bandet Damn! är han ett rent nöje att se live) men med senaste skivan Sagolandet har det liksom hänt något. Texterna är inte bara bra, det går in på ett personligt plan på ett sätt som han inte riktigt har gjort tidigare, och resultatet är fantastiskt.

Timbuktu - Sagolandet

Paolo Nutini - These Streets

Vi hade ett märkligt väder i Sundsvall idag. Det regnade, typ, fast inte på det sätt som det brukar (det vill säga att regnet faller ned mot marken) utan pyttesmå regndroppar hängde liksom i luften tills en gick in i det och därmed blev blöt. Jag tog mig ned till stan, skrev ut mina tågbiljetter till P&L och hann dessutom med en liten runda på Återkommande Mode där jag inhandlade en gråblå luftig tjocktröja och en mörkt påfågelsmönstrad kjol.

Nu är jag hungrig. Mat? Maaat?

(Varning för stor geek-out, detta inlägg läses på egen risk)

Har läst ut en bok idag, The Dragons of Babel av Michael Swanwick. Måste faktiskt säga att den tog sig riktigt bra mot slutet, redan från början var den i mitt tycke bra skriven men inledningsvis var det svårt att hitta en röd tråd i berättelsen och boken kändes därför lite hoppig och ofokuserad. Detta blev dock betydligt bättre mot slutet, som lästes med stor spänning.

Om jag ska sammanfatta boken snabbt så handlar den om Will le Fey, en pojke boendes i en liten by som blir attackerad av drakar, varav en bestämmer sig för att bli stadens härskare och tvingar Will till att bli sin hantlangare. Efter att Will dödar draken (som dock lever vidare inom honom) blir han förvisad av sin by, hamnar i krig och flyktingläger för att till sist bli en con man i den enorma labyrintliknande staden Babel som gömmer många märkliga ting. Det är hela tiden svårt att veta vart historien ska ta vägen och författaren är inte övertydlig på något sätt, vilket känns uppfriskande eftersom det tvingar en att hänga med, det går inte att slöläsa The Dragons of Babel. Sedan är jag ganska svag för genrecrossovers så när kentaurkrigarna har revolvrar och dvärgar röker Marlboro blir jag lite lycklig i hjärtat. Och när Swanwick gör små bihistorier (som den om stenlejonet utanför biblioteket) är det svårt att inte bli medryckt i hans värld.

Kort sagt en välskriven och spännande bok, påminner litegrann om The Lies of Locke Lamora så om en har läst och gillat den så rekommenderar jag definitivt The Dragons of Babel.

Sitter och kollar på spelschemat för P&L, kommer hinkvis. Är taggad till tänderna på allt bra jag kommer att se, hihi. En del av festivalcharmen är ju att inte planera så himla mycket utan bara glida på vågen, men just nu ser min plan ut som följer:

Tisdag: Eventuellt kolla in Nationalteaterns föreställning om jag hinner, eller dansa till Lifelike om jag känner för det. Annars bara slå upp tältet och se vad som händer.

Onsdag: Lyssna på Navid Modiri som ska prata, sedan se Jimmy Eat World, Paolo Nutini och Lykke Li.

Torsdag: Patrick Wolf (<3<3<3), Graveyard, kanske Kraa, M.I.A. (känner ett lyckorus vid tanken) och sedan slitas mellan Deadmau5 och The Ark.

Fredag: Timbuktu, kanske en bob hund och The Strokes (!!!). Lite surt att de lade Maskinen samtidigt som Strokes, det är ju ingen tvekan över att jag väljer de sistnämda men det hade varit kul att se Maskinen också, fast det kommer det nog fler möjligheter till.

Lördag: Kapten Röd kanske, Säkert! (som krockar med Mariachi el Bronx, damn), Bob Dylan, Journey och Håkan Hellström (där jag kanske får smita iväg en stund och kika på Foreigner eller Rebecca & Fiona, får se hur jag gör).

Min kropp har flyttat från Umeå men min hjärna har stannat kvar, i alla fall om jag ska döma utav innehållet i mina drömmar som kretsar kring Umeå-relaterade saker (härom natten drömde jag att jag var fullständigt oförberedd inför en tenta jag skulle ha dagen , det var rätt skönt att vakna och inse att så inte var fallet), utspelar sig i Umeå (fast ett väldigt skevt Umeå, som saker brukar vara när jag drömmer) och innehåller Umeå-personer. Inte på det sättet att jag drömmer om "Åh vad jag saknar Umeeeååå" (gör jag ju, men inte så att jag dör likZom) utan snarare som att det är en helt naturlig del av min vardag.

Anyway är jag ju numera bosatt i Sundsvall, vilket inte är helt fel egentligen. Jag kan inte nog betona hur sinnessjukt jävla glad jag är att jag flyttade bort härifrån i höstas, men distansen har gjort mig gott och att bo här över sommaren ser jag inte riktigt som ett problem i och med att jag vet att jag ska iväg igen till hösten. Dessutom kommer nästan hälften av sommaren att gå åt till diverse utflykter såsom Peace & Love, Urkult, Malmö och Berlin, tihi.

Förresten, varför har jag inte sett Dunderklumpen förut?! Alltså i vuxen ålder, tror att jag såg den som barn men jag minns inget av den och då räknas det inte säger vi. I alla fall, sjukt awesome film, haru inte sett'N så äre dags!

Lyssnar Wounded Rhymes på repeat. Varför har jag inte gjort det för än nu? Varför?!

Lykke Li - Love Out Of Lust

Sista natten i studentrummet. Påminner mycket om när jag först flyttade in, de kala väggarna, sättet alla ljud blir stora eftersom det inte finns något stoff som kan absorbera dem. Inga saker som ligger och skräpar på skrivbordet, bara datorn på en naken yta.

Sista natten i Umeå. När det är dags att säga farväl blir jag alltid sjukt sentimental, och det här var naturligtvis inget undantag. Egentligen är det inte själva separationen som får mig att bli blödig, utan det faktum att alla känslor som varit knutna till den specifika platsen/tiden/personerna kommer upp till ytan och blir olidligt påtagliga. Och det är klart att under ett år har det hänt mycket, både bra och mindre bra. För ett år sedan tog jag studenten, det känns som om det vore nyss men på samma gång som att det är en evighet sedan. Jag var samma fast en annan.

Imorgon bär det av till Sundsvall som, hur jag än vrider och vänder på det, är min födelse- och uppväxtstad och därmed alltid kommer att vara en speciell plats för mig. Även om det är tråkigt att säga hejdå till Umeå eftersom jag har älskat platsen/tiden/människorna här känns det faktiskt inte enbart ledsamt utan även hoppfullt för att jag vet inom mig att den här sommaren kommer att bära med sig en massa fantastiska saker som jag inte har en aning om än, och jag ser fram emot att få se vad livet kommer att överraska mig med.

Sundsvall (min hemstadshelvetegullbebishora som jag älskar att hata och hatar att älska) är onekligen hemma på ett sätt som blir tröttsamt i längden, men nog gör sig bra över en sommar. I augusti stundar nya äventyr, men fram tills dess känns det skönt att bara få slappna av i lugn och ro, med lite avbrott för peace & love. Som vi säger här i Sverige: sweet!

Sista dagarna i Umeå. Flyttpackande varvas med att bli uppäten av myggor.

Dagens gnällstund:

Jag har åtta myggbett. "Fan gnälleru för? Det är väl inte så mycket" kanske någon tänker. Men jag har åtta myggbett - enbart inräknat de som sitter på min högra armbåge. Om jag räknar de som finns på hela mig blir nog resultatet läskigt, så det låter jag bli. Många är det. Synd om mig och min armbåge (den ser allvarligt deformerad ut). Det KLIIIAR.

Bra snäll fin musik för sommarnätter:

Bibio - lovers' carvings

Villagers - Becoming A Jackal

Somnade gissningsvis runt halv tre.
Gick upp fem. Lite förvånad över att jag tog mig upp överhuvudtaget, men min kropp tycks fungera så att den vet när det gäller.

Det är något speciellt med den tidiga morgonen. Oftast brukar jag dock befinna mig här för att jag inte somnat än, inte för att jag redan stigit upp. Tyst och lugnt. Oanvänd tid, som jag nu helt hänsynslöst exploaterar med mitt morgonkaffe. Ska cykla iväg (buss hade kanske varit enklare för en trött person men justja - de har inte börjat gå så här tidigt på morgonen) till busstationen vid sjukhuset och möta upp lillebror Erik. Senast vi sågs var det kall januari och nu när sommaren knackar på dörren är han snart här igen. Känner mig helt sjukt ostig och överdramatisk, men jag låtsas att det är okej.



Misslyckad men ändå lyckad bild på lillebror och mig, ba pa pa. //Miss cheesypants

Idag är nog den första riktiga sommardagen, och gud så skönt det är!

Fikade med Löfvis på Göteborg, de har inga dynor på sina soffor men denna brist kompenseras av sjukt goda chokladbollar som en får glass till, mumma... Var inne i stan (köpte jeans och örhängen) och det var Nästan För Varmt. Det är för övrigt en intressant tendens - vädret är antingen för kallt eller för varmt, för fuktigt eller för torrt, för fint eller för fult. Alltid finns det något att anmärka på, ingenting är någonsin perfekt. Jag vet inte om det är en tendens som är specifik för det svenska folket och det svenska vädret eller om det är en företeelse som dyker upp lite här och var, men det är rätt intressant egentligen. Jag ställer mig lite dubbel till det hela - å ena sidan är det synd att gnälla när det finns så mycket att glädjas över, å andra sidan tycker jag att det är rätt hälsosamt att inte vara helt nöjd hela tiden. Trots allt, om en ska argumentera att "Varför gnälla över det som är dåligt när det finns så mycket som är bra" så kan ju alla vi feminister sitta hemma och glädjas över kvinnlig rösträtt och glömma tråk som lönegap, kvinnomisshandel och heteronormen.

För övrigt har kvällen spenderats först sittande i solen i lag med en bunt trevligt folk, sedan utgång på TC (DJ:n på det pyttelilla golvet nere var bra, den vid det stora golvet uppe var dålig - livets små dilemman), macka och kaka på subway (för sånt kan en göra i Umeå där subway finns, TILL SKILLNAD FRÅN SUNDSVALL) och slutligen cykeltur hem. Älskar att cykla hem mitt i natten när det är ljust. Sommar <3<3<3<3<3<3