Kan vara bakisångest

Går runt och väntar på att något ska hända. På Dublinresan (torsdag, hurra!), på att de ska lägga upp nya studentrum så jag äntligen kan flytta, på antagningsbeskedet. Nog för att det händer saker nu också men jag känner mig lite fast, särskilt på grund av boendesituationen. Föreställer mig att bara den blir löst faller resten på plats så fint och prydligt, förmodligen funkar det inte så men jag lever gärna i den illusionen ett litet tag till.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0