Borgarpiñatas alltså. (
Se artikel i DN)
.
DN-artikeln är under all kritik, sedan när är det god journalistik att bara låta ena sidan komma till tals? (Att de har citerat någon som tyckte det såg "skojigt" ut, förmodligen utanför sin kontext, räknas inte.) Sedan är det ju fecking hilarious att Annie Lööf blir indignerad och tycker att de bör satsa pengarna på något "vettigare", förslagavis "reformer för arbete till fler unga". BAHAHAHAHA. Nu har jag inte sett någon ekonomisk kalkyl för hur mycket dessa godisfyllda borgare har kostat men det lär knappast röra sig om mer än några hundralappar. Fast Lööf tycker ju att rabatterade löner för ungdomar är en bra idé, så för 500 kr kanske hon tycker att Vänsterpartiet borde ha tagit en stackars kamrat ur ungdomsarbetslösheten för en vecka. Där snackar vi om att göra en insats!
.
Något artikeln dock fick mig att tänka på är personfokuset som finns inom vänstern. Inte så mycket gentemot de egna politikerna, där det enligt vad jag har upplevt mer rör sig om en "we're all in this together"-känsla, men gentemot motståndarna i högern. Som att det inte är nog med att konstatera att de för en politik jag inte håller med om, utan att jag även måste ogilla dem som människor. De är the bad guys, därför ska vi slå på dem tills godis kommer ut. Det är en attityd som jag själv har utövat, men som jag blir alltmer mätt på. Jag tror inte att Reinfeldt, Borg, Hägglund och Lööf är dåliga människor, det är helt enkelt så att deras syn på hur samhället bör organiseras inte sammanfaller med min. De må sakna förmågan en strukturell analys av många samhällsproblem, men jag tror knappast att de saknar empati. De är inte onda. Det är inte ens Jimmie Åkesson, trots att han har en människosyn som gör att jag blir mörkrädd och vill ropa efter mamma.
.
Den enda svenska politikern inför vilken jag tappar förmågan att åtskilja mina åsikter om personens politik från mina uppfattning om personen är Carl Bildt. Men å andra sidan, en person som inte bara bidragit till brott mot de mänskliga rättigheterna utan även profiterat från skiten utan att ens visa en uns ånger känns det hyfsat legitimt att hata, litegrannsådär. (Varför får han fortsätta vara utrikesminister? Varför? Kan inte någon göööra någonting?! Gnaaaaa)
