Labecula

.

På lördagen åkte vi till Amsterdam, blev runtguidade av Emmas kompis som dessutom var snäll nog att låna oss cyklar vilket var fiffigt med tanke på att det förmodligen är det bästa transportsättet i den staden. Blev faktiskt förvånad över hur lättcyklat det var, stan är ju ganska stor men cykelbanorna var väldigt fina. Dessutom var transportmedlet ett bra sätt att se mycket där vi susade fram längs kanaler och genom parker, mitt i natten och på dagen.

.

Det är väl omöjligt att snacka om Amsterdam utan att nämna coffee shops och red light district, att det går att köpa cannabis på varje gathörn inne i city och att sexhandel pågår helt öppet känns sjukt surrealistiskt. Det förstnämnda känns mest kul, visar på att det går att legalisera (eller det är väl inte helt legaliserat utan bara dekriminaliserat, jag är lite luddig på de juridiska detaljerna) cannabis utan att det är JORDERNS UNDERGÅNG och hela samhället förfaller. De rödbelysta fönstren med sexarbetare kändes dock mest olustigt, egentligen inte för att det handlar om säljande och köpande av sexuella tjänster, utan för att det handlar om att köpa bort en persons vilja. Prostitution ses av vissa som ett fritt val, men hur fri är du egentligen när någon betalar dig för att få användning av din kropp under en viss tid. I teorin kan personen som säljer sex säga nej till saker hen inte vill utsätta sig för, men i praktiken är det nog mycket svårare då ett nej innebär en missnöjd kund och därmed är dåligt för affärerna. Kan verkligen rekommendera den här bloggen, för mer angående situationen för en prostituerad. Den är dock skriven av någon i Dublin, så problemet är inte lokaliserat enbart i Amsterdam utan skillnaden är nog mest att där sker det öppet, här i det fördolda. Frågan är vad som är värst, egentligen.