Stars that clear have been dead for years but the idea just lives on
Word tyckte att jag skulle använda ett frågetecken istället för en punkt efter en mening i läseprotokollet jag sitter och skriver just nu. Jag känner mig smått ifrågasatt, och även en blandning av förvirring och munterhet. Word är en arrogant liten sate egentligen, brukar få för sig att kalla mina meningar för "byråkratiska". "Kan du vara själv!" vill jag säga då, men av någon anledning tror jag inte att jag skulle bli lyssnad till.
"Jag bor i ett winter wonderland." Tänkte det tidigare idag när jag öppnade gardinerna (någon gång kring två, det hade inte mörknat helt än) och när jag cyklade hem från campus och såg månen skina ovanför de snötunga granarna. (Jag gillar för övrigt ordet campus. Det får mig att känna mig lite som att jag är en karaktär i en amerikansk collegefilm. Den häftiga, artsy, intelligenta personen. ELLERNÅGONTING.)
Ikväll åker jag till Malmö, wooh! Vi far från Umeå Östra 00.19 och är framme i Malmö runt elva på fredag kväll. Nästan ett dygns restid med andra ord, känner mig pepp som faen på det. Fast det ska bli kul att få träffa massa trevliga vänstermänniskor från Sveriges olika högskolor och universitet, så det är lätt värt det. Det som känns mest surt med resan är att sista bussen från Tomtebo går 22.53, vilket betyder att jag antingen får åka den och vänta på stationen i en timme och tjugo minuter, eller gå hela vägen dit i svinkylan som vi har här nu. Båda alternativen faller in i kategorin "mindre roligt" (för "skitdrygt" låter ju så negativt) men det lutar åt det senare. Hellre kall än tråkig.
Har typ dille på den här låten just nu, texten är sjukt vacker:
Bright Eyes - We Are Nowhere And It's Now
... men lyssnar även på denna (de spelar i Umeå nästa helg, jag och min bror har planer):
Flux Pavilion - I Can't Stop
"Jag bor i ett winter wonderland." Tänkte det tidigare idag när jag öppnade gardinerna (någon gång kring två, det hade inte mörknat helt än) och när jag cyklade hem från campus och såg månen skina ovanför de snötunga granarna. (Jag gillar för övrigt ordet campus. Det får mig att känna mig lite som att jag är en karaktär i en amerikansk collegefilm. Den häftiga, artsy, intelligenta personen. ELLERNÅGONTING.)
Ikväll åker jag till Malmö, wooh! Vi far från Umeå Östra 00.19 och är framme i Malmö runt elva på fredag kväll. Nästan ett dygns restid med andra ord, känner mig pepp som faen på det. Fast det ska bli kul att få träffa massa trevliga vänstermänniskor från Sveriges olika högskolor och universitet, så det är lätt värt det. Det som känns mest surt med resan är att sista bussen från Tomtebo går 22.53, vilket betyder att jag antingen får åka den och vänta på stationen i en timme och tjugo minuter, eller gå hela vägen dit i svinkylan som vi har här nu. Båda alternativen faller in i kategorin "mindre roligt" (för "skitdrygt" låter ju så negativt) men det lutar åt det senare. Hellre kall än tråkig.
Har typ dille på den här låten just nu, texten är sjukt vacker:
Bright Eyes - We Are Nowhere And It's Now
... men lyssnar även på denna (de spelar i Umeå nästa helg, jag och min bror har planer):
Flux Pavilion - I Can't Stop
Kommentarer
Trackback
