PÅ EN TORSDAG
Saker och ting går inte alltid som planerat, vilket kan vara både positivt och negativt. Gårdagskvällen är ett exempel på denna företeelse i en ytterst positiv bemärkelse.
Planen:
Cykla till Karin i Mariehem. Dricka te, prata, mysa och allmänt ta det lugnt. Cykla hem.
Som det blev:
Cyklade iväg till Karin vid sjutiden på kvällen. När jag kom dit var ett gäng utbytesstudenter i färd med att laga mat i korridorens kök, så vi gjorde i ordning vårt te och gick in på Karins rum och satte oss där. Vi pratade, åt kakor och hade det allmänt mysigt. Senare kom vi på att vi ville ha mer te (trots att muggarna var gigantiska så var det helt enkelt inte tillräckligt med en) så vi gick helt sonika tillbaka in till köket. Väl där så slutade det med att vi med vårt te halverst joinade utbytesstudenternas förfest. Vi smakade på scheissegott tyskt öl, diskuterade huruvida det betyder att man har kollat på någons skrev om man påpekar att en person har gylfen öppen, hörde historier om efterhängsna killar och en massa annat. Det var ett skönt gäng människor, jag hade väldigt trevligt, och jag hade definitivt inte sörjt om kvällen hade slutat där. Men vändpunkten kom i och med att utbytesstudenterna, strax innan de skulle dra vidare, kom på idén att fråga om Karin och jag ville följa med.
Sagt och gjort, vi gick och expressfixade oss litegrann och sedan bar det av mot Ålidhem. Vi gick in på krogen Krogen (ja alltså, krogen heter Krogen) som inte är ett speciellt bra ställe, men vi gjorde definitivt det bästa man kan av ett ställe som har cheesy svensk musik och karaoke. Jag träffade en irländare (han försökte sno mina glasögon för att kolla hur det kändes typ) som bjöd mig på massa öl och den största tequilashot jag någonsin sett. Vi träffade även Fransmannen som visserligen såg helt okej ut, men som visade sig vara sällsynt slemmig på mig och Karin, och säkert hälften av de övriga gästerna (den kvinnliga hälften, alltså). Kvällen avslutades med att vi tappra själar som var kvar mot slutet dansade loss till irländsk musik, vilket var fakkin' awesome. Sedan promenerade vi tillbaka till Mariehem, jag hade lämnat min cykel där och att cykla hem kändes inte värst lämpligt, så jag sov över hos Karin (AB Bostadens 90-sängar i mitt hjärta, eller något).
Kort sagt, en riktigt kanonkungelurig kväll. Umeå blir hittils bara bättre och bättre.
Planen:
Cykla till Karin i Mariehem. Dricka te, prata, mysa och allmänt ta det lugnt. Cykla hem.
Som det blev:
Cyklade iväg till Karin vid sjutiden på kvällen. När jag kom dit var ett gäng utbytesstudenter i färd med att laga mat i korridorens kök, så vi gjorde i ordning vårt te och gick in på Karins rum och satte oss där. Vi pratade, åt kakor och hade det allmänt mysigt. Senare kom vi på att vi ville ha mer te (trots att muggarna var gigantiska så var det helt enkelt inte tillräckligt med en) så vi gick helt sonika tillbaka in till köket. Väl där så slutade det med att vi med vårt te halverst joinade utbytesstudenternas förfest. Vi smakade på scheissegott tyskt öl, diskuterade huruvida det betyder att man har kollat på någons skrev om man påpekar att en person har gylfen öppen, hörde historier om efterhängsna killar och en massa annat. Det var ett skönt gäng människor, jag hade väldigt trevligt, och jag hade definitivt inte sörjt om kvällen hade slutat där. Men vändpunkten kom i och med att utbytesstudenterna, strax innan de skulle dra vidare, kom på idén att fråga om Karin och jag ville följa med.
Sagt och gjort, vi gick och expressfixade oss litegrann och sedan bar det av mot Ålidhem. Vi gick in på krogen Krogen (ja alltså, krogen heter Krogen) som inte är ett speciellt bra ställe, men vi gjorde definitivt det bästa man kan av ett ställe som har cheesy svensk musik och karaoke. Jag träffade en irländare (han försökte sno mina glasögon för att kolla hur det kändes typ) som bjöd mig på massa öl och den största tequilashot jag någonsin sett. Vi träffade även Fransmannen som visserligen såg helt okej ut, men som visade sig vara sällsynt slemmig på mig och Karin, och säkert hälften av de övriga gästerna (den kvinnliga hälften, alltså). Kvällen avslutades med att vi tappra själar som var kvar mot slutet dansade loss till irländsk musik, vilket var fakkin' awesome. Sedan promenerade vi tillbaka till Mariehem, jag hade lämnat min cykel där och att cykla hem kändes inte värst lämpligt, så jag sov över hos Karin (AB Bostadens 90-sängar i mitt hjärta, eller något).
Kort sagt, en riktigt kanonkungelurig kväll. Umeå blir hittils bara bättre och bättre.
Kommentarer
Postat av: Karin
Alltså Ålidhem. En aning kärlek.
Postat av: Linn
En massa kärlek... och lite Jerome
Postat av: Karin
Hii haz texzzzted joooo
Trackback
