Lita på mig, sen får vi se

Lyssnar på Krunis och känner hoppet växa i bröstet, den där varma lugna känslan av att "det är lugnt, det ordnar sig". På bussen hem från dragspelslektionen började det helt plötsligt regna, massor. Av någon anledning gjorde det mig glad.

En annan sak som bidrog till dagens lycka är Rab Ne Bana Di Jodi, en mysig "liten" Bollywoodrulle på 2 timmar och 45 minuter. Såg första halvan igår och sista idag, uppdelningen kändes välbehövlig. Diggar konceptet med "masala movies", lite humor, ett uns av tragik, en nypa romantik, en hel del sång och dans och sen slänger vi in lite halvt omotiverade jaktscener med motorcykel och en sumobrottningsmatch, så har vi något för alla! (Kanske därför de blir så förpillat långa, för att de vill klämma in så mycket...) Sen är det väldigt fint att de är så fruktansvärt kyska hela tiden, det gifta paret i filmen kysstes inte ens en gång, och att sova i samma säng var det inte ens att tala om.

Markus Krunegård - Den som dör får se / Markus Kyrkogård

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0