Labecula

Fullkomligt ÄLSKAR att jag har varit på skolan och genrepat från tio till halv tre, för att därefter gå ner på stan och hålla i en improvisationsworkshop på pipeline där jag befann mig till tio ungefär, och när jag sedan kommer hem efter att inte ha haft en lugn stund på tolv timmar och äntligen får sitta vid datorn och bara SLÖA en liten stund (fast slappna av på riktigt kan jag inte naturligtvis, eftersom jag har malande tankar på uppsatsen som jag är alldeles för trött för att skriva någonting på), DÅ tycker min mor att det är lämpligt att komma och gnälla på mig. "Är det här papper du ska ha kvar du brer ut dig över halva rummet kan du inte plocka undan någon gång bla bla bla" säger hon, och visst stämmer det men när jag är trött som en liten gnu och dessutom stressad över tuden olika saker är det kanske inte världens bästa tillfälle att be mig att göra något överhuvudtaget.

UH. Och jag känner att grammatiken flög ut genom fönstret där någonstans men screw that. Gnuer bryr sig inte om sådana petitesser. De bara frustar.

Sen kan vi konstatera att jag och William är fantastiskt dåliga människor (blame Canada the internet), men ´fan vad vi äger på tongue twisters.