Labecula

Jag har aldrig lyssnat speciellt mycket på Kent, de är liksom helt ok men jag har aldrig sett storheten i det hela. Det gör jag inte nu heller, men jag har däremot upptäckt att de har gjort en del musik på engelska (vilket jag redan visste någonstans i bakhuvudet, men inte hade lagt någon större vikt vid) och till min förvåning föredrar jag faktiskt i många fall de engelskspråkiga versionerna framför de svenska. Texterna på engelska känns lite mindre pretentiösa och Joakim Bergs röst låter inte lika dryg, vilket gör det hela mer lättlyssnat.
Eller så är jag skadad av vårt samhälles anglosaxifiering, inte vet jag.

Röd är dock ett bra album.