Låga förväntningar
Eftersom att jag har länkat till låtar i mina senaste två inlägg så tänker jag fortsätta med det ett tag till. Det kan få bli en fin liten tradition tills jag glömmer bort det.
Damien Rice - Rootless Tree
Idag har vi hårt arbetande teatrare tittat på tre styckan ca 50 min långa filmer om mode, från renässansen fram till nutid. Hade det inte varit så pass intressant som det ändå var så hade jag nog somnat. Sedan hade vi "friluftsdag" vilket är samma sak som "gå hem", i synnerhet när det är så pass kallt som det är. Nåja, jag promenerade ju hem i alla fall, det är bättre än ingenting.
And now for something completely different...
Det är skönt när människor låter bli att göra en besviken. Håller sina löften, alltså. Egentligen så är det väl något som man ska kunna förvänta sig, att man gör så som man lovat, men när den tilltron saknas är det väldigt skönt att människor inte lever upp till de dåliga förväntningarna. Lite som när man tittar på en film som man har hört inte ska vara jättebra, och blir glatt överraskad när den visar sig vara helt okej. Låga förväntningar gör det lättare att se de bra sakerna.
Egentligen borde jag kanske göra det till en vana att aldrig förvänta mig något från någon, det vore i alla fall ett enkelt sätt tt undvika att bli besviken. Om det är realistiskt är dock en annan femma, jag misstänker att jag är lite för ivrig.
